Du har nu kommit till den näst sista punkten på denna lilla skattjakt. I 97 dagar har vi varit ifrån varandra och snart är det bara hälften kvar. Idag kom jag att tänka på högstadieboken vi skrev i nian. Där skrev jag en liten text om hur underbar du är som person och vad du betydde för mig just då. Jag sa att det jag skulle sakna mest av allt var mina kompisar. Det är inte förrän nu jag inser att de orden var alldeles för få och att jag inte borde klätt vår vänskap i bokstäver. Du kan aldrig säga att du vet hur det är att sakna någon i förväg, för saknaden kommer efter. Den smyger sig på efter några dagar, veckor eller månader och den slår till med kraft. Saknad är en bra känsla. Du får helt plötsligt klart för dig vad du tycker om personen, djuret, saken, eller vad det nu kan vara. Skillnaden ligger i vetskapen. En saknad kan vara outhärdlig om du inte vet hur individen har det, eller tvärtom. I ditt fall vet jag att du knappt kan få det bättre. Med tanke på hur lite tid ett år är och på hur mycket du får uppleva är jag glad. Du ska veta att oavsett hur lång tid vi än är ifrån varandra kommer jag alltid att vänta på dig.

 

Nu till den sista ledtråden... Jag vill att du loggar in på skype för den slutliga överraskningen :D eftersom jag inte kan krama om dig eller ge dig något fint får jag göra så gott jag kan! PUSS & KRAM